Sjuksköterska försöker över telefon övertala mig att få komma hem till mitt integritetfyllda hem och ligga bredvid mig i säng som vän:

- kan vi inte bara fika istället? föreslår jag suckande med rynkad panna (det fattar han väl att jag inte vill?)

- fika? vadå? och utbyta intressesnack och musiksmak. nej nej, tjuter han

- vi känner ju varandra ganska bra, hade varit konstigt om jag bad dig berätta om dina intressen, försvarar jag argt (han måste haja vinken? måste han dra det längre?)

- Jenny, vi är ovanliga. och ovanliga människor gör ovanliga saker. Vanliga människor gör vanliga saker. Vi ska inte gå in på deras mark. (fina visdomsord. lite outsiders vibbar. men varför vill så många hela tiden demonstrera att de är ovanliga/konstiga. Alla är väl rätt konstiga, så det är väl inget ovanligt med det?)

- Jag är på min egen mark. godnatt..