Nairobi

vi känner inte varandra

du är mörk

jag är ljus

du har slitna händer

jag har fyrkantiga ögon

från samma planet

från olika världar

din värld äter med händer

min med sex olika bestick

ditt barn går barfota över grusvägar

mitt barn har handdator med GPS

här står vi framför varandra

och ser in i varandra ögon

dina trötta och rika

mina är pigga ack fattiga

lika värda

lika integritet

lika empatiska

lika.

vi har båda har del av samma värld

vi båda är små

vi båda tar plats

vi båda har plats

en del i något stort

jag vill lära mig av dig

vad vill du veta om mig?

din mentalitet

min världserfarenhet

vi lever i gemenskap

vi är så olika

ack så lika

du och jag.

Här sitter jag. Liten på jorden, men med vinden har jag färdats och människor har jag träffat. Ensam liten, men i gemenskap orubblig. Alla är vi lika små. Tillsammans utgör vi ett av livets finaste grundpelare - Gemenskap.

- May I borrow this chair?

Malazi Bed and Breakfast. En gnisslande, sliten mörkgrön port täckt av murgröna inne på den bumpiga grusvägen Kilimani Road. Bakom denna finner man det rosa stenhuset Malazi Bed and Breakfast. De höga vackra klätterväxterna döljer färgslitaget på väggarna. Framför det höga staketet på framsidan ligger ett gammalt rostigt badkar. Mellan detta och porten står ett litet skjul, portvakts skjul. På gården växer höga lövträd. Tre bänkar står utplacerade och tre varma kenyaner med smutsiga kostymbyxor, bruna kortärmade skjortor och dammiga urgångna läder sandaler sitter och samtalar på swhahili med rinnande varma pannor.

- Ofcourse miss

Här sitter jag, liten på jorden, på en grön plaststol på baksidan av Malazi under linor med nytvättade kläder. Marken är dammig och jag är svart under mina bara fötter. Staketet som avskiljer mig från grannens tomt är täckt av enorma buskar med röda och lila blommor. Framför står två gigantiska tunnor, högre än mig, med rent vatten. Längst med husväggen är vackra växter av olika slag planterade i rabatten. Jag har placerat stolen i mitten av uteplatsen. Framför de våta underkläderna, bakom t-shirtsen och blusarna. Jag höjer blicken mot skyn, blundar och låter solen bränna mitt ansikte. Fåglar kvittrar, syrsor spelar och insekter flyger omkring. Jag ler.

Asante

Tack

Här ligger jag nu någon timme senare, utslagen och pruttig på flygplats marmorgolv och huttrar med blicken fäst mot himlen utanför takfönstret. Lullig på rödvin och livsuppskattning. Oskön väska-full-med-böcker som huvudkudde och kyla från golvet som ilar längst ryggen. Jag är nog med om ett äkta "high on life" rus. Många av dessa uttryck är dock tyvärr orättvist behandlade och missbrukade. Där av blir något betydande och värdefullt i enkla beskrivningar sk. "klichor"/"klichit".

"Lilla jag och stora världen" - tankar. Lilla jag och stora världen..

En indisk familj har slagit sig ned bredvid mig. En fru med stort omfång färgglada tyger intog sidoliggande fosterposition. Hennes barfotade man med vad vi i Sverige kallar "pyamas" på sig och skägg ner till bröstkorgen knådar hennes rygg. Jag beundrar dem. Deras klädsel, deras livsstil, deras sätt att vara. Kulturer. Är det inte underbart?

Vill han knåda svensk jeansjacke-tjej också tro?

På Plan till Dubai.

Väska åker upp och ner. En drös tamponger faller ur och sprids över den heltäcknings mattade flygplansgången.
- Oh God. I'm so sorry...God..
- It's okey miss (pepsodentleende)

Jag sätter mig i flygplanssätet, lila silkes kudde och benvit filt. Jag suckar, med ett leende, ett jätte stort leende. Jag tänker mig; Bastian på den vita hunden i Never ending story. Jenny på emirates som snart ska lyfta. Exalterad, förväntansfull, pirrig, nervös. Nu har jag pondus. Och ja..är visst en smula berusad också.
- There you go miss
Mmm..fick blöt varm handduk.
Ops- glömde jag bär glasögon.
Ser inget? immigt!

Immade glas och flygmeny i min hand.. och visst lite chocklad runt munnen..Hm. Snart är jag i himlen med ett glas rött, crackers n cheese och marinerade räkor.


På Flygplats i Dubai.

Gud, är det här spökplumpen befinner sig när han inte är i ankeborg? Vet Musse om det? Spökplump spökplump överallt jag ser. En tår föll när jag klev av planet, den där doften. Doften när man första gången kliver ut utomlands i svettig hetta och känner främlingars goda parfymer blandat med svett,fukt och värme. Jag blir så till mig. Ja - så det rinner över; tårar. Ett sådant ögonblick när livsuppskattning kastas på dig och du inte är riktigt beredd.



Precis i detta nu känner jag mig som, som att hela världen finns under mina fötter. Runt omkring sitter olika grupper och äter måltider, Burger King, Pizza, Varma mackor. Människor från alla möjliga länder och kulturer, är i sällskap av sina nära eller personer som är betydelsefulla för dem. Antingen är de påväg mot ett nytt äventyr att dela med varandra, eller så har de anlänt med minnen av ännu en god resa. Mitt i allt detta sitter jag, smygpruttar, och bara uppskattar. Och. Bara älskar, bara älskar mina medmänniskor, mina biroller. Jag blir lycklig av att vara bland lyckliga människor. Jag blir lycklig av att se lycklig samhörighet. Och jag är tacksam över att jag får ta del av den genom att beskåda eller granska. Jag är myrdrottning och de alla tillhör min stack. Jag är så tacksam för det.

Till Höger om mig sitter ett gäng ungdomar (från Italien måntro?). De tre killarna suktar efter den snyggaste tjejen i gänget. Hon har långt korpsvart hår utsläppt i sidobena, fylliga läppar och jämna vita tänder och stora bambiögon. Hon bär ett silver halsband med en stor turkosa sten och vitt enkelt linne. Hon är verkligen vacker. Tjejen med korpsvarta håret höjer sin öl och skålar med killen bredvid. De alla ger ut ett gapskratt då tjejens öl bubblade över och rann ner i hennes knä.

Jag ler mot dem. Och även jag blev sugen på en öl. Så får det bli. En stor stark och Bo Setterlind.