Ljuset blev så svart
då jag öppnade ögonen
Jag flyger här förtvivlat
då jag plötsligt skådat
Det vilda, det fria
det rena, det klara
Det tomma far förbi
det stora ger samma brus
Det blåa skiftar färg
det svarta med glimmande ljus
Nu flyger jag här förtvivlat
men de små de inget vet
Öppna ängen är en skatt
inte en av få bevarade
Varelsen kan tala
lyssna, känna, smaka
De näbbiga är fria
de ska lyfta oss en dag
Det prasslande lätet
är det någon som viskar?
Högt uppe i skyn
är det någon som vakar?
Mörkret, ljuset
tillsammans, alltid åtskilda
bundna av det röda
Störst av allt är kärleken
en dag ska vi mötas
Tills dess flyger jag
min syn gav mig vingar
Moder låt dem växa
Det var inte mig du lämnade
Om vi börjar om
Om vi tar det från början
Det här är du
Det här är jag
Jag skulle göra likadant
Men jag skulle inte vara henne
Jag skulle vara Jag
Skulle du älska mig då?
Jag tror dig inte
Jag hör dig inte
Du skulle älska mig då
Du skulle älska Mig då
Du som du, jag som jag
Vi skulle göra likadant
Vilsna tillsammans
Där fann vi varandra
På okänd mark
Om vi börjar om
Om vi tar det från början
Om vi hämtas igen
Vilset sviktar vi
På mitten svävar vi
Du som du
Jag som jag
Du skulle älska mig då
Om vi tar det från början
Det här är du
Det här är jag
Jag skulle göra likadant
Men jag skulle inte vara henne
Jag skulle vara Jag
Skulle du älska mig då?
Jag tror dig inte
Jag hör dig inte
Du skulle älska mig då
Du skulle älska Mig då
Du som du, jag som jag
Vi skulle göra likadant
Vilsna tillsammans
Där fann vi varandra
På okänd mark
Om vi börjar om
Om vi tar det från början
Om vi hämtas igen
Vilset sviktar vi
På mitten svävar vi
Du som du
Jag som jag
Du skulle älska mig då
förra tisdagen skrev jag ett inlägg om ensamhet, jag tryckte aldrig på publicera inlägg eftersom jag inte tyckte jag riktigt fann orden, jag gick en promenad och efter det var min fas passerad och det blev omöjligt för mig att skriva klart. Jag påbörjade p.g.a. en enorm ensamhetskänsla samt längtan efter samhörighet, men efter min promenad och mycket skriveri), hade större delen av den ilande känslan runnit av och jag var för trött för att avsluta. Men inlägget har försvunnit. Vilket är väldigt synd, jag hade många bra saker där. Ju mer jag skrev desto mer började funderingar klarna upp för mig. men nu är det borta. Åter vilsen
Ensamhet- behöver inte betyda att man är ensam, kan lika väl betyda brist på samhörighet med de som bryter ensamheten. Vilket är min brist och min ensamhet. alla vill och har vi behov av att dela med oss. om man inte har någon att dela med sig med, då spelar det ingen roll hur många människor man omger sig med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)