då jag öppnade ögonen
Jag flyger här förtvivlat
då jag plötsligt skådat
Det vilda, det fria
det rena, det klara
Det tomma far förbi
det stora ger samma brus
Det blåa skiftar färg
det svarta med glimmande ljus
Nu flyger jag här förtvivlat
men de små de inget vet
Öppna ängen är en skatt
inte en av få bevarade
Varelsen kan tala
lyssna, känna, smaka
De näbbiga är fria
de ska lyfta oss en dag
Det prasslande lätet
är det någon som viskar?
Högt uppe i skyn
är det någon som vakar?
Mörkret, ljuset
tillsammans, alltid åtskilda
bundna av det röda
Störst av allt är kärleken
en dag ska vi mötas
Tills dess flyger jag
min syn gav mig vingar
Moder låt dem växa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar