Hm, hur ska man börja det här? Nu var vi här igen!

Långt tillbaka i mina dar, någon gång då övergången skedde från att jag sprang glatt utan bikini överdel på stranden till att jag blev kroppsmedveten, skygg och obekväm. Då någon gång kom jag underfund med vad det var jag ville ägna mitt vuxna liv till. Vad jag ville göra när jag blev stor/större. Största önskan var att få flytta till Landet Ingenstans med min hemliga kompis Modige Sven, men om detta av någon anledning inte skulle gå igenom (varför det nu inte skulle göra det?), då skulle jag bli författare, en skrivare.

Åren går och man börjar blir vuxen. Som alla vet, alla som sett Peter Pan iallafall, så får inga vuxna vara med i vilda pojkarnas gäng, så där rök den drömmen. Jag är ju stor nu. Och hur gick det med författarskapet? Efter många, många försök har jag gett upp och insett att jag har besegrat mig själv. I brist på fokusering och dominerande oförmåga att få tummen ur röven, lägger jag nu min många gånger påbörjade bok/kollegieblock med skraffs på hyllan.

Så hur ska jag börja det här nu då..Jo. Väl medveten om att jag sällan kommer till skott med något jag vill ha gjort, slog tanken mig en tisdag natt då jag låg och mös med min insomnia, att - blogga? (två nätter senare kom jag till skott med det, insomnia ligger och klänger på mig) det är ju självbiografi, existentiella tankar, livet och kärleken och allt det där kraffset som ingen människa undankommer jag älskar att skriva om. I alla dess former skrivandet erbjuder; dagboksform, texter, noveller, dikter etc. Om Grubbel, livserfarenheter, musik, och upplevelser - Plateau Experiences. Vidare om det handlar om att på något sätt få min röst hörd, så frön hos andra, skapa disskutioner eller få bekräftelse, det lämnar jag åt läsaren att döma. Så vitt jag vet, är detta bara något som lockar mig nu då skrivandet är något som jag håller väldigt kärt. Jag har högvis med tankar, dagboksanteckningar, dikter och noveller som går årtal tillbaka, så "skrivandet" har hållit igång sedan min första koppling mellan tanke och penna och papper. Det är högtid nu. Jag ska ge ett försök att stilla mina kliande fingrar och blotta mig.

Då bloggen hindrar mig från att skåda min publik, har jag ingen aning om jag strippar i tom lokal, bland vänner eller främlingar. Men det är väl det som för mig är poängen och ger det hela spänning. Jag fantiserar om att hela världen vill veta hur jag uppfattar och upplever livets alla gåvor, men faktum kan vara att min enda läsare är min egna mor. Det återstår att se helt enkelt.

smaklig spis