Igår fick jag en ny vän, Mustafa- precis som i lejonkungen. Mustafaaahhh. Jag satt och beundrade enorma och halvläskiga Notre Dame. Torget framför kyrkan var fullt med turister som skulle fotografera varandra framför byggnaden, jag satt på en marmorbänk en bit bakom folksamlingen för att vila ryggen (gammal slashasa på 23 år). Så fick jag syn på Mustafa, min blick fastnade på en jäktad kille i folkmassan, han gick med raska bestämda steg mot mitt håll i sina träningsbyxor, sin vindjacka och ryggsäck. Han fångade min blick och när direkt ögonkontakt inträffat vände jag huvudet. Jag orkade inte börja prata med någon

(nej; jag kan faktiskt erkänna min dumdryghet och ge mig en örfil på kinden, för det var faktiskt så att jag inte hade lust att inledda en konversation med honom, han var inte tillräckligt söt, och det var ytterst snobbigt av mig, men vi fungerar väl så ibland, eller?) ...men:

Mustafa var arab, han pluggade matematik och var riktigt grym på engelska, både uttal och vokabulär, han bodde 10 minuter med tåg utanför paris och tipsade om massor av platser man bör besöka i Frankrike. Han visste jätte mycket om jätte många länder i Europa, där ibland Sverige, han visste faktiskt jätte mycket om jätte många saker. Till och med när han fick mitt efternamn berättade han att det bodde en snubbe i Stockholm med mitt efternamn som var känd forskare.

- - Ah, Yea I know..it’s so cool …(?) sa jag (hade ingen aning). Men det var ju coolt.

Mustafa, jag och Mustafas vän som kom och mötte upp oss tog en kaffe på någon kaffekedja och lärde varandra fraser på våra olika språk. Jag introducerade dem till Å Ä Ö och lärde dem uttalandet, jag fick en högljudd AHA- upplevelse som reaktion, i kör faktiskt

- - Aaaaaaaaaaa, med glad, fransk klang, jag nickade glatt och bekräftande - så är det.

Mustafa, förutom att lära mig lite franska ord, bidrog sedan med att utöka min allmänbildning. t.e.x. att anledningen till att engelskmän anser att fransmän är högfärdiga, är för att många engelska ord kommer från latin, men då fransmän pratar engelska väljer de hellre att uttala detta latinska ord latinskt, eftersom det är närmre franskan. Då tycker engelskmännen att fransmännen är snobbiga och ska vara märkvärdiga (något sådant var det). Hans vän bidrog inte med så mycket, förutom att utöka umgänget, han kunde ingen engelska och jag kan nästan ingen franska. Mustafa översatte och hjälpte till, men vi var inte så jätte intresserade av varandra ändå. Sedan skiljdes vi åt, jag ringde Macke hemma i Sverige och frågade om det fanns chip i mobiler så de genom konstig dator kunde se var jag befann mig och kidnappa mig under natten (om de nu skulle visa sig vara lömska typer trots den trevliga fikan). Macke ,som är en sådan god vän, svarade att det finns sånna chip i mobiler, med största sannolikhet i min.

När jag idag på eftermiddagen promenerade i pigalle, fick jag ögonkontakt med ganska söt kille, vilket genast satte min flickiga tankverksamhet på högvarv, ”hihi tänk så säger han typ att jag är söt, vi kanske kan ta en öl ikväll, kanske tar en öl tillsammans nu genast. Shit, tänk så har han moped och vill visa mig hela paris”, till min lycka gick han fram till mig och jag såg att han tänkte säga något, jag blev skit nevös:

- - What you want miss? Sex? I give you good price, I lick, I fuck, what you want? Good price miss

- - Ehhh..hehe.. no. no thank you..I’m just looking for an atm machine.. no sex..not today hehe..

Jag blev illröd I ansiktet. Bara för att han såg söt och manlig ut så trodde jag att han var genuin. Jag skämdes så. Bara för att Mustafa inte var något ögongodis ut trodde jag att han var suspekt. Karma.

Får nog bli öl med Musse ikväll, hurra! Smeknamn istället för att bli påmind om simbas pappa.

......Nej vänta? Han heter MuFASA, inte MusTafa.

Hurra! suspekt utseende vid första intryck med jätte snäll och trevlig kille har inte samma namn som Disney lejon.