Snälla, snälla! Lämna mig ej

Jag varken klarar eller vill vara utan dig!

Ack mitt barn du förstår jag ej vill

Dock är det ej så livet går till

Motgångar kommer du ibland få möta

Livet känns mörkt, kinder blir blöta

Men jag bönar och ber dig att stanna kvar

Jag vill snälla ej du dig ifrån mig tar

Du förstår mitt barn, jag kommer åter

Ha det i tankarna den tiden du gråter

Försök lära dig livets knepiga gåta

Lära dig acceptera att det är okej att gråta

Liksom solen går i moln ibland

Liksom mörka vågor väller mot strand

Liksom regnet faller ned från sin sky

Liksom man möter tider med huvudbry

Åter kommer solen igen

Efterlängtad och saknad, som du uppskattar den!

För att tro på mig, måste du tro på dig

För under mörka tider jag förgäter dig ej

Utan lilla barn när du går på grund

Håller jag mig bara på avstånd en stund

Så egentligen finns du alltid hos mig?

Jag har bara själv en förmåga att ibland gräva ner dig

Förtvivlat tror jag att du gett dig av

Och ensam står jag med livets krav

Medan allt du gör är att ge mig tid

För att sörja en stund inte vinna en strid

Precis mitt barn, du vet jag ej för dig ljuger

Så lär dig hitta kraften som säger att du duger

Minns och tro på mig de gånger du gråter

Tillåt dig tro att jag snart kommer åter